Nog har vi alla hört talas om vigselritualens hoppfulla ord: ”…tills döden skiljer er åt.”
Vid dessa ord tänker åtminstone jag på ett långt samliv, präglat av värme, kärlek och omtanke.

I ett mörker, en stjärna lyser.
På en stig en man går.
Utan kläder, förlorad kärlek, frysen han vandrar mot ödets spår.
Inget hopp om att finna vägen, vägen mot lycka och liv igen.
Mot sin vilja men i nöd, han slumrar trött mot något vi kallar för en långsam död.

Ska man gråta, lida eller skratta, i denna värld vet man ej.
Detta sa en kompis till mig: Hjärtat svider kroppen stressas hjärnan lider, känslornas tid inneÄlska, ta vara på stunden, svikelse lidelse otrohet, inget bra minneHårda hinder grymma ord äckliga syn, låt dig inte sänkas.
Va inte svag, stå på dina ben, lid inte, låt inte ditt liv bortskänkas.

Men hur ska man kunna se något positivt i livet,jag vet inte.

lite fräkisar

1:Varför ger man tropiska orkaner kvinnonamn?
Det är för att de är vilda & våta när de kommer & när de försvinner tar de med sig huset & bilen.

2:Den ny utexaminerade unge gynekologen tog en titt på sin ur snygga patient och förlorade all vett och sans. Medan han strök med en hand längs hennes nakna lena hud frågade han: - Förstår du vad jag gör? - Ja, du letar efter dermatologiska abrasioner, sa den unga kvinnan. - Precis, ljög doktorn. Sedan smekte han hennes bröst grundligt och länge. - Vet du vad jag gör nu? frågade han. - Du känner efter om det finns några abnorma förändringar som kan tyda på tumörer, svarar snyggingen. - Mycket duktigt, sa doktorn som började bli riktigt upphetsad. Han bad kvinnan lägga sig i gynstolen, la upp hennes ben, drog av sig byxorna och tog fram sin stolthet. Medan han stoppade in den frågade han: - Vet du vad som händer nu? - Japp, sa pinglan, DU FÅR HERPES.....